Klubbens historia

Omvärldsbild

Våren 1936 var det ganska oroligt i Europa. Det spanska inbördeskriget inleddes och italienarna hade just erövrat Abessinien, men det var för övrigt relativt lugnt i Europa. De nazistinfluerade Olympiska Spelen i Berlin och judeförföljelserna bådade inte gott för framtiden, men gränserna var ännu öppna och radiosändningarna hade ca 10 år på nacken. Det nya kommunikationsflödet började öppna världen för oss nordbor och lusten att resa utrikes och på egen hand upptäcka världen väcktes hos allt fler.

Dåtidens resenärer

Sveriges betydelse som neutral medlare i olika konflikter i seklets början gav tillfällen, främst för officerare, att under längre perioder leva och verka i riskabla och ibland exotiska miljöer samtidigt som akademiska lärare hade fått vidgade möjligheter att under olika botaniska och zoologiska expeditioner utföra forskningsuppgifter främst i Asien och Afrika. Detta resande gav möjlighet till att även studera etnografi och olika folkslags livsstil och levnadsvanor. Några lockades även av jakt på storvilt, en sport, som med dagens ögon har haft vissa negativa konsekvenser. Med andra ord underlaget för ett verkligt travlande i ett vidare perspektiv hade möjliggjorts.

Det var också personer med sådana kunskaper och erfarenheter, som kände ett behov av att här hemma få förmedla vad de upplevt i form av seriösa publikationer och forskningsrapporter samt i en tillfredsställelse av att kunna samlas i glada vänners lag för att dela med sig och utbyta intressanta och spännande resemål och upplevelser.

Travlarklubbar i vår närhet

Travlarklubbar hade redan etablerats i Stockholm 1911 och Göteborg 1929. Nu var turen kommen till Malmö. Det ägde rum 1936, ett år innan Æventyrernes Club i Köpenhamn grundades, med den kände polarforskaren Peter Freuchen som initiativtagare. Redan från första början inleddes ett livligt klubbsamarbete över Öresund.

Wiktor Axel Unander ”Unax”

Initiativtagaren till Malmöklubben var en man, som verkligen fått vittring på travlandets fascinerande möjligheter att vidga sina perspektiv. Det var majoren Wiktor Axel Unander, som hade anförtrotts viktiga militära och diplomatiska uppgifter i oroshärdar i Afrika och på Balkan. Läget där i början på förra seklet skiljer sig dessvärre inte från det senaste decenniets krig och etniska utrensningar.

Unander verkade som observatör under en arabisk revolt i Västafrika 1901-02 och under åren 1903-06 tjänstgjorde han som gendarminspektör i Makedonien och Albanien. Han deltog även i partisanstrider och regelrätta fältslag. Nog är det märkligt att de invecklade politiska och religiösa gränsproblemen på denna halvö inte kunnat lösas trots ständiga konflikter under århundraden och de fasansfulla erfarenheterna av två mellanliggande världskrig.

Allt nog, rik på egna travlarupplevelser både i professionella sammanhang och som äventyrsresenär tog Unander – i vänners lag kallad Unax – initiativet till bildandet av vår klubb, som nu alltså uppnått en respektabel ålder. Det betyder ingalunda att vår klubb på något sätt tänker slå sig till ro och leva på fornstora minnen. Tvärt om lever vi aktivt i nuet och siktar mot framtiden, men det är värdefullt att ibland stanna upp och se tillbaka på ett ovanligt livaktigt och kamratskapande föreningsliv från 1938 till idag.

Unax skrev efter hemkomsten böcker och rapporter om de dåvarande gränskrigen på Balkan. Den, som är intresserad kan få en uppfattning av detta virrvarr av konflikter, krig, utrensningar och kortvariga uppgörelser genom en titt i svensk Uppslagsbok om Balkan.

Wiktor Unander, Sten Bergman, Herbert Dieden och Hugo Granvik i muntert samspråk under ett möte under klubbens första år.

Ivar Broman och Hugo Granvik

Nu samlade Unax även en grupp likasinnade i sitt hem på Drottninggatan 36 i Malmö den 21 mars 1936 i avsikt att konstituera en Travellers´ Club. Av de närvarande skall här endast nämnas två namn: Anatomiprofessorn Ivar Broman – pappa till den mera kände Sten – samt lektorn, ornitologen mm Hugo Granvik, Landskrona. Den förre blev klubbens förste vicehövding och den senare sekreterare för att sedan, 1953, axla manteln som hövding när Unax drog sig tillbaka som klubbens förste Dux Emeritus.

Broman, som var speciellt intresserad av antropologi och embryologi, företog liksom Granvik expeditioner i forskningsintresse till Afrika. Granvik skrev en bok om ”Strövtåg och upplevelser i Centralafrika (1928) och om ”Odling av kaffe och sisal i Ostafrika (1933).

Kungliga hedersledamöter

Malmöklubben fick redan tidigt en kunglig glans. Hertigen av Skåne, dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf antog kallelse som vår förste hedersledamot och tätt därpå accepterade de båda danska prinsarna Harald och Axel samma hedersuppdrag. Dessa båda deltog aktivt med liv och lust i klubbens aktiviteter, vilka av och till gick av stapeln på andra sidan av sundet. Ingen av de glada kungligheterna våldförde sig på stadgarnas paragraf 4 d – att icke vara glädjedödare utan trevlig sällskapsmänniska – så vitt framgår av protokollen.

Tioårsjubileet

Tioårsjubileet högtidlighölls på Kungsparken 1946 varvid den danske äventyraren och tandläkaren Olaf Kröyer visade en färgfilm från Afrika. Övriga föredragshållare det året var Prins Axel, Wilhelm Penser och överste Viking Tamm, som tjänstgjort som kejsarens rådgivare i Etiopien liksom vår senaste Dux Emeritus Sune Wetterlundh.

Kungsparken

Kungsparkens restaurang blev under ett par perioder en fast punkt för klubben, där en del av våra etnografiska samlingar, inte minst de troféer, som hemförts av Granvik från Kenya och Tanganyika, kunde exponeras. Snart blev det dock för trångt där och 1956 fick klubben en egen exponeringsplats i restaurang Malmborgen genom tillmötesgående från Malmö Hantverksförening. Den glädjen blev dock inte långvarig. Klubben återvände till Kungsparken med eget samlingsrum, men samlingarna plundrades på värdefulla objekt. Därför har under ett par årtionden dessa intressanta objekt slumrat splittrade på olika lagerlokaler. Vid upprepade tillfällen har de ”vädrats” med hopp om att åter bli synliggjorda. Tack vare en omsorgsfull registrering och beskrivning av föremålen utförd av klubbens tidigare sekreterare och materialförvaltare Bengt Lindgren, har vi dock haft klart för oss att här vilar intressanta etnografiska objekt, som med omsorg och sannolikt med stor möda hemförts av tidigare entusiastiska travlare.

Källarlokaler

2001 hyrde klubben i all blygsamhet ett skyddsrum i en källare där föremålen nu exponeras och klubbens pubbaftnar arrangeras. Drömmen om att få äga en egen klubblokal av den typ som våra danska och norska vänner har tillgång till lever givetvis och under hösten 2005 hyr klubben en större och helt nyrenoverat källarlokal med alla faciliteter, så drömmen kommer nu delvis i uppfyllelse.

Sune Wetterlundh

De första tio årens verksamhet är väl beskriven i en minnesskrift 1946 och detta gäller även för den efterföljande perioden, som omfattar tiden 1946-1961. Då hade Herbert Dieden 1956 övertagit ledarskapet. Senare jubileer, under Sune Wetterlundhs egid (1970-1987) har jämna år celebrerats i form av tvenne böcker vari några av medlemmarna fått berätta om egna travlarminnen. Först kom ”Den som gör en resa” (1986) redigerad av Tord Wallström och vid 60-årsfirandet ”Att uppleva världen” (1996). Det finns med andra ord ett rikt obearbetat material i form av protokoll och årsberättelser omfattande de senaste 40 åren med bland annat verbalt ekvilibristiska beskrivningar av klubbens verksamhet i form av förenings- och styrelseprotokoll, författade av en lång rad idérika, spirituella sekreterare.

Bo Adamson och Arne Zettersten

Hövding under åren 1987-2002 var Professor Bo Adamson, numera klubbens Dux Emeritus och hedersledamot. Nuvarande hövding är Professor Arne Zettersten

Perioden 1987-2005

Denna period kännetecknas av att man söker utveckla klubben mot ett nätverk av personer, som genom resor, forskning och egna erfarenheter fått kunskap om andra länder och kulturer, som kan spridas bland medlemmarna. Föredrag och möten har präglats av detta. Under åttiotalet tillkom, på initiativ av Tord Wallström, varje höst en ”Brasafton”, där medlemmarna berättar om aktuella och spännande reseepisoder. De s.k. ”Spenatmötena”, som först var vårutflykter till Skåne och Själland, har under åren utvidgats till internationella resor, såsom till Berlin 1998 och 2001, Saltzburg 2003 och till Kina 2006. År 1999 infördes ett ”Vårmöte” i programmet på initiativ av förre vicehövdingen Nils Gunnar Toremalm, fr.o.m. 2000 förlagt till Lund med middag på Akademiska Föreningen (AF). Alltsedan 2002 träffas medlemmarna en gång i månaden till ”Travellers' Lunch” på restaurant Översten. Fr.o.m. 2003 har Travellers' Club fått ett eget hem för sina samlingar i lokaler på Limhamn, där också ”Travellers' Pub” hålls öppen med jämna mellanrum. Klubbens hemsida tillkom på initiativ och förverkligande av klubbmästaren Helge Ström-Olsen och lanserades den 14 november 2005, samtidigt som ”Travellers´ Pub” nya och bättre lokaler på Limhamn invigs.