Öst är Öst och Väst är Väst – glimtar från ett besök i Jordanien

90 % öken, nästan 100 % araber, 100-%-igt vanvett i trafiken, avgaserna är olidliga, 80 % bor i städerna, naturen en 100-%-ig upplevelse och generositeten och vänligheten på samma nivå. Se där det Hashimitiska kungadömet Jordanien i ett nötskal, såsom man läser i statistiken samt själv upplever det under ett niodagarsbesök i slutet av oktober 2009. Dessutom hade vi tur med vädret – 25-26 grader och solsken mest varje dag – samt hade den oskattbara förmånen att få insyn i det privata jordanska familjelivet. Resan företogs nämligen inte bara tillsammans med hustru Marianne utan också yngsta dottern Cecilia och hennes man, Mohammad från Jordanien (de bor i Malmö). Det betydde, att vi dagligen inte bara visades runt på alla de ställen man måste se i Jordanien utan mycket därtill. Dessutom umgicks vi varje dag i Mohammads familj.

Man äter gott i Jordanien 

Man får inget att dricka till maten i Jordanien. Först tredje dagen bad vi om vatten. I stället dricker man kaffe och sedan te såväl före som efter maten. Naturligtvis existerar inte vare sig öl, vin eller starksprit i Jordanien. Allt går dock att köpa i specialbutiker. Men maten är god: underbara arabiska specialiteter, humus och falafel är grunden med ett jättelikt runt bröd som inte bara är mat utan också fungerar som ”arbetsredskap” i frånvaro av kniv och gaffel. Av brödet nyper man en liten bit att använda till att ta kring en munsbit av olika sorters fasta rätter samt att doppa i kryddor och såser. Vi fick även en lektion i hur beduiner äter, eftersom en av systrarna är gift med en beduin: med ena handen tar man en näve ris rakt från fatet, rullar det i handen till en boll, stor som en golfboll, samt stoppar in riset i munnen. Sedan tar man med fingrarna bitar av lammet eller kycklingen och stoppar det också i munnen.

En smutsig och stökig huvudstad

När man första morgonen träder ut i huvudstaden Amman (där bor 1,9 miljoner av landets uppåt 6 miljoner invånare), slås man omedelbart av den djungelns lag som råder i trafiken – och plågas av de fruktansvärda avgaser som ligger över hela staden. Trafiken är otroligt intensiv, det tutas oupphörligt, och det är nödvändigt för att göra andra bilister uppmärksamma på att man ska svänga hit eller dit eller vill byta fil eller helt enkelt bara tala om för andra att de är idioter. Filmarkeringar finns nästan inte någonstans, vare sig på körfälten eller på vägkanterna, utan alla äger hela vägen/gatan. Det vore intressant att få reda på olycksstatistiken i trafiken, men faktiskt såg vi bara en enda krock under alla dagarna. Det är ett mysterium. Över hälften av alla invånare är palestinier. Den exakta andelen palestinier anges aldrig, men uppskattningen hamnar oftast mellan 60 och 70 procent. De flesta palestinier flydde till Jordanien efter kriget mot Israel 1948-49, då Västbanken införlivades med Jordanien, eller efter sexdagarskriget 1967, då Israel ockuperade Västbanken. Flyktingströmmen har därefter fortsatt, särskilt efter Kuwaitkrisen 1990-91, då hundratusentals palestinier med jordanska pass lämnade Kuwait och andra länder kring Persiska viken för Jordanien. Bortsett från en kort kustremsa längs Akabaviken vid Röda havet i söder är Jordanien helt omgivet av land: Syrien, Irak och Saudiarabien är grannarna. I varje ögonblick under vår samvaro med Mohammads familj fick vi vara beredda på att hamna i samtal om förhållandet Israel och Palestina, samtal som är svåra att balansera för någon som kanske ser att det i problemet finns två parter. Från jordanskt håll existerar endast ett oförsonligt hat mot Israel. Städerna är österländskt charmiga, röriga, stökiga, smutsiga och livfulla. Sopor slängs lite varstans, ännu obebyggda tomter är som upplagsplatser för allsköns bråte och katterna har ett eldorado och behöver aldrig gå hungriga. Det byggs oerhört mycket, särskilt i Amman, och alla hus ser nästan likadana ut: vita, fyrkantiga och ligger tätt intill varandra. Tomter existerar knappast, grönområden finns inte utan allt är hårdstampad sand när det inte är asfalterat. Skorengöringen efter dagens promenader tar sin tid. Som västerlänning får man mycket för sina pengar i Jordanien. En dinar motsvarar i dag ganska exakt tio svenska kronor, och för en dinar kan man t ex åka taxi i nästan en kvart. En liter bensin kostar lite över 5 kronor och en kyckling betalar man 20 svenska kronor för. Man kan köpa alkoholhaltiga drycker i speciella butiker – då blir man av med 100 svenska kronor för en flaska vin och 90 svenska kronor för en flaska jordansk whisky. De låga priserna beror förstås på att den enkle jordaniern inte tjänar mer än 3-4.000 svenska kronor i månaden.

Den fantastiska naturen och sevärdheterna

Naturen utanför städerna är bedövande vacker och storslagen. Mest känt är förstås den plats, som utnämnts till ett av världens sju nya underverk: klippstaden i Petra, som ligger 23 mil söder om Amman. Den är egentligen omöjligt att beskriva, har det sagts, och det är så sant. Hur ska man genom ord kunna göra rättvisa åt att berätta om att först går man den 1200 meter långa och trånga passage, som kallas As-Siq. Den är omgiven av 80 meter höga bergssidor, en passage som man går i nästan mer än en halvtimme innan den öppnar sig i den plats, där den fullkomligt otroliga fasaden till Al- Khazneh (”Skatten”), som antas ha byggts som en gravkammare till en kung, står framför en. Det är så storslaget, så majestätiskt, så ofattbart att människor kunnat mejsla ut något sådant för 2000 år sedan. 30 meter bred är fasaden och 46 meter hög, och byggnaden tros senare ha utnyttjats som ett tempel. När man sett sig mätt på mästerverket, fortsätter man att vandra bort mot de andra byggnaderna, som har utgjort offerplatser samt fungerat som kungliga gravar. Det finns också en gata med kolonnader samt en amfiteater med plats för 7.000 åskådare. Orkar man gå de 800 trappstegen, uthuggna ur klippan, upp till klostret Ad-Deir, får man uppleva Petras andra stora begivenhet, också det antingen en grav eller ett tempel. På köpet får man en utsikt som tar andan ur en. Det är med rätta som vissa arkeologer velat utöka världens sju gamla underverk med ett åttonde – Petra. Sova i beduintält i öknen Men innan vi kom till Petra hade vi åkt ännu längre söderut till en plats som heter Wadi Ram. Den ligger vid Al-Disa och är ett övernattningsställe i form av ett beduinläger. Rummen är fyrkantiga tält på ca 16 kvadratmeter. I varje rum finns endast två sängar eller madrasser på golvet samt en lampa i taket. Gemensamma toaletter finns, liksom möjligheten att äta såväl frukost som middag. Efter kvällens middag slog vi oss ner utomhus i det också fyrkantiga gemensamma utrymmet på ca 100 kvadratmeter, där en väldig brasa i mitten lyste upp kvällen för att vid andra tillfällen också tjäna som plats för grillningen av det tidigare under dagen i marken nergrävda lammet. När vi satt där – den dagen fanns bara ett dussin gäster i Wadi Ram – dånade arabisk musik från det upplysta berget. Det var en arabisk musikfest för ungdomar, en fest som vi trodde skulle sabotera vår nattsömn. Men 22.15 tystnade allt, och då blev det i ett slag så stilla och så tyst där ute i öknen att det kändes overkligt. Enda problemet uppenbarade sig under natten: då vi skulle uppsöka toaletterna inte bara regnade det utan allt ljus var släckt liksom att vattnet hade stängts av. Vattentillgången är ett stort problem i hela Jordanien, ett land som importerar för dubbelt så mycket som det exporterar. Klockan 6 på morgonen satt vi i en jeep som tog oss en timmes färd rakt ut i riktiga öknen. Över sanddyner, oftast utan andra hjulspår att följa, gick färden och när vi slutligen stannade hade vi nya makalösa klippor framför oss – plus ett beduintält, lågt, kanske 15 meter långt och 5 meter brett. När vi hade upplevt den fantastiska soluppgången bjöds vi in i tältet för att dricka te med tältägaren, en beduin med två hustrur och tolv barn. I tältet satt redan en ung kvinna från Österrike och en lika ung kvinna från Belgien – de hade övernattat under bar himmel. Nästan – ty de hade hittat en bra liggplats under en utskjutande klippa! För frukost, middag, övernattning för fyra personer samt jeep i tre timmar med förare betalde vi 1.000 kronor.

Kultur och bad

Den kulturellt intresserade turisten har mycket att hämta i Jordanien. Förutom den nabateiska klippstaden Petra finns Jarash med sina romerska ruiner. Över huvud taget finns det många lämningar från biblisk tid, från romarriket och från korstågstiden, bl a riddarborgarna Karak och Shobak. För badare och dykare finns dock bara ett ställe att söka sig till och det är Akabaviken längst i söder. Döda havet, som är jordens lägst belägna plats – drygt 400 meter under havsnivån - med sin salthalt på 35 % mot världshavens 3,5 % - är naturligtvis också något man måste se i Jordanien, men det gjorde vi inte, ty det upplevde vi vid ett besök i Israel för 40 år sedan. Det badet har vi fortfarande i gott minne! Däremot for vi tillbaka till Amman för att dels se den vackra amfiteatern, med plats för 6.000 personer, för att sedan fara till den relativt nybyggda moskén. Det är en oerhört vacker byggnad – där fanns också en av de tre små gräsplättar vi såg i Jordanien – men för att komma in där var förstås kvinnorna tvungna att ta på sig en sjal över huvudet. Det visade sig dock att det inte räckte: hustrun och dottern fick ikläda sig heltäckande klädesplagg så att endast ansiktet syntes. Men det kan det vara värt för att få skåda in i en sådan miljö och uppleva stillheten, allvaret och skönheten.